Älskade hatade UFO. En bekännelse.

UFO.

De där en inte ska prata om. De där stickprojekten som verkade så bra från början men som sedan av någon anledning inte blev klara. Storleken kan ha varit för fel, eller mönstret krånglat till sig, eller en stilla undran kommit över en och lagt sig över stickinspirationen som en våt filt.

UnFinished Object.

Det ouppklarade snarare än oförklarliga. Det ofärdiga. Det som stuvas undan i påsar efter ett tag, och efter ett år vågar en knappt plocka fram det av den tveeggade rädslan för vad som kan gömma sig där i påsen. Efter två år är det nästan löjligt.
Jag har en sån. En sån i påse. Jag har inte hjärta att slänga den, för jag tycker om garnet. Men storleken är så off, och mönstret fattar jag inte hur jag tänkte alls när jag valde den. I alla fall, den ligger där och mår förmodligen ganska dåligt. Enligt ravelry startades projektet den 6 augusti 2013, och till en början verkar det ha gått ganska bra. Eller ja, jag borde ha valt mindre stickor till resåren samt stickat den vriden. Det repades inte upp så mycket “på den tiden”. Jag var nog mest imponerad att jag gav mig på ett större projekt när jag var föräldraledig med kokoskorven (född maj -13).

Somewhere over the rainbow..

Meningen med det här inlägget är att provocera fram någon slags självhjälp, och få mig själv att plocka fram påsen – öppna den – och dokumentera innehållet. Enligt minnet ska det vara en halvfärdig regnbågsrandig Bergen Cardigan. Den saknar ok och knappkant. Ni hör ju. Så dumt. Men när jag la upp den behövde jag storlek L, nu kanske mer S.. Så.. Det är.. ett tält i en påse.

Vad är jag egentligen rädd för?

Det här?

image

Tydligen hade jag förpackat den med träkuber av röd ceder. Det sägs hålla garnätande otäckingar borta, och jag fann inga spår efter gratisätare. Eventuellt var det nog en orimlig rädsla för att upptäcka att koftan blivit uppäten under tiden i skampåsen som fick det att dröja ytterligare innan jag öppnade upp.

Typiskt irrationella rädslor att lägga sig i vägen för nya upptäckter 😉

image

Vid närmare inspektion visade sig påsen innehålla en himmelskt mjuk kofta utan ok eller knappkant. Jag bestämde mig på stört för att färdigställa den men utan annat mönster än randning över oket. Nåväl. Glad överraskning att känna så. Det känns ändå som en modell som är helt okej att inte bära figurnära, men blir den mer som ett tält får jag väl överväga att sticka om den. Just nu väljer jag att se den som den sjätte koftan jag ska färdigställa i år.

Det är fasiken lite galet.

Vad gömmer sig i dina UFO:påsar?

/Carina