Är det möjligt att skriva 100 inlägg på raken om stickning?

Braid hills cardigan

Kort svar: det vet jag först om 100 dagar.

Långt svar:
Ja. Det är ganska troligt, med tanke på min sticktempo. Det vore också ett rätt intressant projekt; att dokumentera framsteg, bakslag, funderingar och annat som uppstår i och kring garn och pinnar.

Jag inser dock det omöjliga i att bara berätta om projekt jag avslutat, därtill undrar jag hur intressant det egentligen är. Därför har jag börjat skissa lite på ämnet i sig, hur brett det är och vilka infallsvinklar jag kan ta till när antalet avslutade projekt tryter, eller vad nu som kan orsaka en bloggtorka. Det är alltid bra att ha en kommunikationsstrategi – kan jag tycka.

Idag skulle en kunna säga att jag ska framföra en Ode till Inspirationen.
Den rent stickmässiga inspirationen vill säga.
Jag har ett antal böcker om stickning, även tidningar ryms och skryms på hyllorna. Men har jag egentligen stickat något ur dem? Jag tror inte det. Min källa för inspiration torde vara ravelry.com samt instagram, i ungefär den ordningen. Instagram är mer avundsbaserad inspiration a la “jag vill också ha/göra en sån” och sen söker jag mig till ravelry för att finna mönstret.

“Let’s go and kiss Hans. Who is this Hans.. öhm.. ravelry?”

Först den rätt underhållande definitionen av “Ravel”.

1. to tangle (threads, fibres, etc) or (of threads, fibres, etc) to become entangled
2. (often foll by out) to tease or draw out (the fibres of a fabric or garment) or (of a garment or fabric) to fray out in loose ends; unravel
3. (usually foll by: out) to disentangle or resolve: to ravel out a complicated story.
4. to break up (a road surface) in patches or (of a road surface) to begin to break up; fret; scab
5. archaic to make or become confused or complicated

Det skulle kunna beskrivas som ett forum, eller en kunskapsbank, eller en närmast outsinlig källa till mönster med allt från disktrasor, sjalar, koftor, 40 versioner av hälmönster, och cthulu-skidmasker. Inget är för litet eller för stort för att göra mönster till, vad det verkar. Mönsterskapande i sig är den sköna hybriden mellan matematik, fibrer och kreativitet. En del “kan” det. Andra inte.

Det är genom ravelry jag funnit stickdesigners som Kate Davies, Pinneguri, Cookie A, Erica Heusser, och Tanis Lavallee. Det är genom ravelry jag kommit underfund med att stickmönster inte behöver vara omständliga eller ens lite obegripliga. En inte alldeles oäven insikt för någon som hanterat garn och pinnar sedan barnsben.

En annan sak med ravelry är att det inte spelar någon roll i vilken ände av den kreativa processen jag tar till en sökning, det löser mönsterfrågan i de flesta fall ändå. Ibland har jag en idé men inget mönster, ibland har jag garn men inte idé, och i vissa fall har jag mönster men behöver tips om vilket garn som skulle passa.

Just nu har jag en idé om en ärtigt grön båtringad tröja. Jag har inte funnit garnet, eller mönstret, och i det här fallet bör garnet komma först eftersom just den nyansen av grön som jag tänkt mig verkar svår att finna. Om det var ett akrylgarn jag sökte hade det säkert varit löst tidigare, eller för all del bomull. När det kommer till ylle är det märkbart svårare, eller smalare utbud. De flesta nyanser av grön verkar falla någonstans vid oliv, militär, lime eller blåmossa. Ärtgrön ull växer minsann inte på träd. Eller ja, får.

/Carina