Texter

Tentaperiod

Jag läser en kurs om intersektionalitet, där det nu är dags för första tentan. Eftersom jag aldrig skrivit en hemtenta är jag lite villrådig om vad jag ska göra och gör lite allt möjligt annat istället. Vad jag ska göra: Formulera någon slags reflektion om vad som är normativt tillåtet för olika åldrar. Vad jag har gjort idag: Nämen, en ny blogglayout.

Nyårsönskning.

Tänk om alla människor går ut vid tolvslaget och tittar upp mot stjärnorna och begrundar sin litenhet i detta vidsträckta kosmos, och sträcker ut sin kollektiva möjlighet att göra just den här lilla pluttejorden till något bättre. Är du med mig?

Bättre en vän i handen än tio på nätet!

@AnnHeberlein polisen Södermalm här. Vi vill hjälpa dig. Var befinner du dig? Onsdagkväll på Twitter. En diskussion om jämställdister och Pär Ström samt Maria Svelands artikel om kvinnohat och rasism har förts under några dagar. Denna onsdag har det eskalerat till en personangreppsnivå från Tor Aulin, professor vid Chalmers, mot Ann Heberlein, författare och forskare vid Lunds universitet. Heberlein twittrar ut en ursäkt över att Tor Aulins sjuka förföljelse i samband med den vanliga ångesten får allt att vara meningslöst och Heberlein vill ta sitt liv. Dagen efter berättar Tor Aulin i Göteborgsposten att han intresserar sig föga för Ann Heberlein och att Aulins twitterkonto kapats i två dagar. Få, utöver artikelförfattaren och en handfull jämställdister, väljer att tro på Tor Aulins ord. Vad har detta med en vän i handen och tio på nätet att göra? Jo, det som hände Ann Heberleins ursäkt är ganska typiskt för twitteratmosfären. Den […]

Om Bo och den livslånga kärleken. Eller… Att dansa genom livet

En darrande åldring och jag i en bil genom sommarnatten, det dryftas sådant om livet som enkom kan dryftas av de som faktiskt vågat leva. En upplevelse så stark att den närmast blev religiös och det är svårt att inte använda ord som medmänsklighet, förlåtande och kärleksbudskap i mina inre beskrivningar av händelsen. Skogarna och vattnen, fälten och himmelsstråken rann förbi utanför samtalslådan av metall och mekanik. Samtalet flöt som sagt omkring sånt som hör livet till, sånt som gör livet värt att leva och hur en får svårigheter att vändas till styrkor. Och han sa “Att inte våga leva är något av det dummaste en kan göra, men det som verkligen gör ens liv till ett dött – är att aldrig våga älska.” Jag såg på honom och frågade om det var någon han tänkte alldeles särskilt på, vilket så var fallet. Så nära ålderns höst som han stod, […]

Politik, kärlek och Jante

Ett löfte. Som människa upphör jag inte att förvånas över hur den kollektiva dumhet som en uppfostran i Jantes Anda leder till. Ni är säkert bekanta med Jante, ty du skall icke tro att du är något. Jag förundras såtillvida att jag inte känner någon samhörighet med varken de som tror de är något eller de som inte tror det. För jag skulle inte tro, eller hur? Som barn av det brunorangea gytter även känt som sjuttiotalets slut och uppfostrad i det paljettbeströdda synthljudande 80talets början, en uppfostrans slut och en annan tog vid, är jag något av ett skoskav. Två förvirrade föräldrar. Olaga barnaga men lär ungen att inte sticka ut, för faen. Barnaga var olagligt, men ingen sa något om vad andra barn inte fick göra mot en. Jämnåriguppfostran, klassvåld, förnedring, år av utfrysning… Jante skrek åt mig. Jag får inte tro på mig själv. Men… De slår […]